Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen soppatorsk i Mikaelsgården

Soppkokarna för dagen, Anne-Marie Karlsson och Gunnel Deimert, har en mustig köttsoppa redo. Två syltkittlar ångar i köket.

Annons
I väntan på ångande soppa.

– Jag började gå hit när jag blev änka för ett och ett halvt år sedan, berättar Asta Fridlund, medan hon brer en macka och lägger på ost.

Kompisarna Gunvor Lyckedal, Sonja Sahlin och Anni Färemark kommer ofta på sopplunchen.

– Det vill säga när Sonja kan skjutsa oss, tillägger Anni.

De tre har ett stambord i vanliga fall, men några nykomlingar har redan hunnit sätta sig där.

Ensamma vid ett bord sitter Mirja och Elis Olsson. De är aktiva pensionärer och har en massa för sig var för sig.

– På torsdagarna åker jag på vattengympa i Sätra Brunn och maken går till snickeriet på Kaplanen. Sen strålar vi samman på soppa här i Mikaelsgården. Vi måste ju träffas ibland, skrattar Mirja.

Alla hinner med att prata mellan soppslevarna och smörgåstuggandet.

Att får prata om allt och ingenting, få en kram av de man känner, äta en närande soppa tillsammans, ger själen näring. Det ser och hör man när sällskapet börjar bryta upp efter kaffe med påtår.

De pratar sig ut i kapprummet och påfallande många har rosor på kinderna och solsken i blick när de lämnar Mikaelsgården.

Mer läsning

Annons