Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johnny Hellblom har gruvliga minnen från 42 år

Nu går veteranen från Sala silvergruva, Johnny Hellblom i pension. Nu väntar fiske i Dalälven och jobb med fritidsverksamhet för hans skyddslingar inom omsorgen.

Annons

Han har en ort uppkallad efter sig på 158 meters djup i gruvan. Många mil har han vandrat i orter och klättrat på stegar för att kolla säkerheten i den gamla gruvan. Under hans tid har mycket hänt på visningsfronten.

I pension

– Jag minns första gången jag skulle ner och kolla att pumpen på 155-metersnivån fungerade. Jag gick in till Karl-Erik Sundberg som granskade mig och ritade en karta. Sen gick jag ner för alla stegarna.

Det var i september 1969 och han var 20 år.

Under många år är det Johnny som haft ansvar för att skrota, det vill säga peta ner lösa stenar i orternas och salarnas tak.

En gång om året kontrollerar man att inga stenar sitter löst.

– De gamla delarna är så genomgångna nu så det är ingen fara. Men säkerheten måste ändå gå före allt annat.

För gruvan har han känslor som tog sin början redan när han var barn. Familjen bodde efter Mellandammsvägen. Pappa Eskil jobbade i gruvan så gruvmiljön var inget okänt för Johnny.

– När jag började jobba i Blyverket som det kallades, ägdes gruvan av Avesta Jernverk.

Efter tre år med innejobb, började Johnny jobba med säkerheten i gruvan och med underhåll av alla gamla byggnader.

– Jag hade härliga gubbar som läromästare, Nils Åhlén, Holger Malm och Bertil Bertilsson. Det var Bertil som lärde mig det mesta om skrotning. Det var härliga år.

Läs hela artikeln om Johnny i fredagens SA!

Mer läsning

Annons