Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Leif fick ny lever ochen fortsättning på livet

I tio, femton år mådde Leif Lifberg inte bra. han blev tröttare och tröttare. Läkarna hittade inget. Det han inte visste var att han hade en genetisk sjukdom som bröt ner hans lever.

Annons

Leif Lifberg, skrattar gott när han ser alla bilder som finns på honom i SA:s gamla fotoarkiv. Det skrevs spaltmetrar om hans fastighetsköp under 80- och 90-talen. ”Då var det bara pengar och siffror som gällde. Sånt struntar jag i”. Idag är det bara

I början av 2009 hade han under en period åkt ambulans till Västerås flera vändor.

– De skrev ut penicillin och sedan fick jag åka hem igen.

– Jag var så fruktansvärt svag, letade hela tiden efter soffor, stolar att slå mig ner på. Jag svimmade och hade febertoppar.

När han kom till Centrallasarettet den 28 februari 2009 bestämde sig en underläkare för att skicka honom till Uppsala.

Leif var gul över hela kroppen, ända ut på tårna.

– Jag fick beskedet att levern var helt slut och att det berodde på en genetisk sjukdom, hemokromatos.

Man upptäckte också att hans bror och brorsdotter bar på samma anlag.

– Både min farfar och pappa dog av oförklarlig sjukdom. Det vet jag nu. Mina barn är testade och har inte sjukdomsanlaget, det är jag tacksam för.

Det talades om levertransplantation, Leif enda möjlighet att överleva.

När han kom till specialisterna för att ta prover inför transplantationen sa en läkare: ”Du har sex månader till ett år att leva”.

– Den natten var inte rolig.

Dagen efter ville han åka hem, hade tappat hoppet.

Läs hela artikeln i måndagens SA!

Mer läsning

Annons