Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lotta Falk förverkligar sina delikata planer

Hon liksom strålar hela hon när vi träffas på ett café i stan. Lottas glada nuna har synts bakom charkdisken på Åkrahallen i ett antal år. Men nu blir hon egen. ”Jag har funderat sååå länge, nu är jag 42 år så det är dags nu”.

Annons

Rädd för att arbeta hårt är hon inte och i släkten finns andra företagare att bolla företagsfrågor med.

– Jag är släkt med de som idag driver Systrarna Eriksson, Västerås äldsta konditori.

I släkten finns också en kreativ ådra där hantverkaranlag och konstnärlighet flyter.

Lotta hette Vedholm som flicka och växte upp i Ransta med två bröder.

På gymnasiet valde hon en konsumtionslinje med textil inriktning.

– Min tanke var att bli textil-

lärare, men jag blev avskräckt redan under utbildningen. Jag hade klätt knappar och det var jättefint, men läraren sa att det var fel för att jag inte gjort det på hennes sätt. En sån ville jag inte bli. Jag är en fri själ och vill att andra ska vara det också.

Efter skolan jobbade hon en sväng på Slitmans.

Vid 20 träffade hon en kille från Stockholm och då han inte ville flytta till småstaden blev Lotta storstadsbo.

I liten butik med charkdisk och Bake off fick hon de första lärospånen i delikatessernas värld. Ännu en butik med fin delikassdisk blev det innan Lotta fått nog av stressen i stan och kärleksrelationen.

Men i bagaget fanns lärdomar hon ville få användning för.

– Det var stor arbetslöshet när jag kom tillbaka, men genom en granne fick jag ett arbete på Aluscreen i Västerås.

På en fest i Sala träffade hon Joakim Falk från Varmsätra. För elva år sedan köpte de ett hus inte långt från Joakims gamla föräldrahem och flyttade in med förstfödda flickan Alma.

– Jag jobbade kvar på Aluscreen något år till och jobbade sedan på Mälardalens frukt och grönt. Jag har aldrig varit så noga med vilken typ av jobb jag tagit, har till och med putsat skor.

Men när Agnes flicka nummer två föddes 2003 ville Lotta jobba närmare hemmet.

– Jag fick ett vikariat på Åkrahallen.

Lotta fick göra lite allt möjligt. Jobba med bröd, sitta i kassan, ta hand om frukt- och grönsaksdiskarna.

Så småningom kom hon till delikatess- och charkavdelningen.

Känns det inte läskigt att säga upp ett fast jobb?

– Jo, man är ju van vid att vara lönearbetare, jobba på och få sin lön. Men samtidigt är jag typen som vill att något ska hända.

Läs mer om Lotta i fredagens SA!

Mer läsning

Annons