Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Människor på flykt får mig att gråta"

Natten den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. Det var månljust över den lilla ön i sjön Ladoga, där Kalle Salenborgs familj bodde i det då finska Karelen. De fick alla fly hals över huvud mitt i natten.

Annons

Han hade proppat ett örngott fullt av kläder. Kalles farmor drog ur all halm i en madrass och fyllde madrassvaret med kläder.

– Jag var ju knappt sju år men minns inte att jag var rädd, bara att det var månljust när vi åkte med häst och släde över träbron till fastlandet.

Alla i familjen hade dragit på sig så mycket kläder de kunde.

– Vi hade tre lager underkläder och tre lager ytterkläder och gick som Michelingubbar. Det var ju väldigt kallt också.

De kom till ett uppsamlingsställe i en tallskog och blev lastade på plywoodtäckta lastbilar. Sen blev det en skumpig tur i drygt fyra mil till stationen i Uuksu.

– Vi åkte i godsvagnar precis som ur filmen Doktor Zijvago.

Färden gick inåt landet bort från fronten.

– Jag minns att vi förflyttades flera gånger innan vi kom till Jyväskylä. Därifrån organiserades för evakuering av barn till Sverige.

Kalle var äldst av fyra syskon. Alla fyra skulle resa till Sverige.

– Jo, vi hade lappar runt halsen. Tågen vi åkte med var egentligen sittvagnar, men man hade lagt plywood mellan sätena så vi kunde ligga.

Tåget med de finska krigsbarnen åkte via Torneå och Haparanda och sedan söderut i Sverige. Första anhalten var Krylbo.

– Där avlusades vi och undersöktes av läkare.

Slutdestinationen för de fyra barnen Salenborg blev Salatrakten.

Till stor lycka hamnade de inte så långt ifrån varandra.

– Den 9 december 1941 kom jag till hemmansägare Arvid Andersson och hans hustru Hildur på Väsby efter Kilaslinken. Mina syskon bodde inte långt därifrån, utom min bror Matti som kom till en familj i Sala. Men vi kunde i alla fall ses.

Hur kändes det i hjärtat?

– Jag minns ingen hemlängtan, jag hade lärt mig skriva i den finska skolan så jag skrev hem till mamma. Familjen jag kom till var otroligt snälla. Jag har hela mitt liv haft kontakt med dem.

Men kriget hade satt spår.

Han kastade sig under matbordet när planen på flygflottiljerna i Uppsala och Västerås dundrade över gården.

– Min fosterfamilj berättade att jag brukade knyta näven där under bordet och säga: ”Satans Molotov”. Jag hade väl hört de vuxna prata om den sovjetiske utrikesminstern Vjatjeslav Molotov, han som gav namn åt Molotovcocktailen, en fruktad bensinbomd.

Begreppet myntades av finländska soldater som ansåg att Molotov var ansvarig för Sovjetunionens krig mot Finland.

Läs mer i onsdagens SA!

Mer läsning

Annons