Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”När han rörde på en tå var lyckan fullkomlig”

Britt-Marie Karlsson och Britt-Marie Lindh har båda upplevt hur det är när en anhörig drabbats av stroke. Vi träffas för att höra deras berättelser.

Annons

Britt-Marie Karlsson och hennes man Leif och Jerk Lindh kommer från ett träningspass på Sätrabrunn. Vi träffas hemma hos Lindhs på Aguéligatan för att prata om hur stroke påverkar de anhöriga.

- Jag glömmer aldrig dagen för tre år sedan då min dotter kom hem och berättade att Leif fått en stroke på sitt arbete i Uppsala. Hon körde mig till Akademiska och jag fick en chock när jag såg hur illa det var. Han kunde inte tala och högersidan var förlamad, berättar Britt-Marie Karlsson.

Oron var stor, ingen visste hur mycket av Leifs funktioner som skulle komma tillbaka. Men hoppet fanns förstås hela tiden.

– Det minsta lilla framsteg var något fantastiskt.

Britt-Marie minns lyckokänslan, när Leif kunde röra en tå på högerfoten.

– Under de här tre åren har det handlat om träning, träning och åter träning för Leifs del. Det är egentligen först nu som jag själv kommit i fatt. Jag var nog chockad länge, gick som i ett vakuum.

Hon ångrar att hon inte nappade på ett erbjudande på sjukhuset om att gå med i en anhöriggrupp som skulle träffas åtta gånger.

– Med facit i hand förstår jag att det hade varit bra för mig att få prata med andra i samma situation. Man har så många tankar och mycken oro som man behöver dela med någon som förstår.

Hon är väldigt tacksam för allt stöd som deras fyra barn har gett. De fanns nära under hela den svåra tiden.

Läs mer i måndagens SA!

Mer läsning

Annons