Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stollen under Hagaberg

Flera gånger under årens lopp – nu senast i år – har det hänt vid Hagaberg att marken plötsligt öppnat sig. Ett djupt mystiskt stort hål har uppenbarat sig. Men det är inte så konstigt om man tittar tillbaka i tiden.

Annons

Det hela började vid en kommissionsförrättning 19-21 maj 1793 som hölls i Sala av presidenten i Kongliga Bergskollegium, Nils Bielke och bergsrådet Samuel Sandels.

Anledningen till det fina mötet var att silvergruvan var så gott som uttömd. Borta var de goda åren då tusentals kilo silver varje år togs fram ur underjorden.

De höga herrarna var nu inne på att undersöka gamla gruvor och se om de hade något att ge. Blickarna föll på bland annat ödegruvorna som ligger vid Aspenstorp, Biskopsgruvorna och Gravgruvan som ligger intill Norbergsvägen, på väg upp till Sofielund. Problemet var bara att de var vattenfyllda.

Då kläcktes idéen om att tömma dessa gruvor på vatten. Ett stort projekt. Planerna gick ut på att driva en ort från gruvorna så att vattnet leddes ner i Pråmån.

Kostnadsförslaget slutade på en summa av drygt 6 000 riksdaler och att stollen (gruvgången) skulle bli 685 famnar (1.220 meter) och som skulle kunna fullbordas på 15 år. Den framgångsrika bergshauptmannen J H Forselles – som står byst i stadsparken – sade att detta var ”ett av de viktigaste försök som vid Salberget någonsin blivit gjorda”.

Framtiden kom emellertid att visa att den upplagda tidsplanen var alltför optimistisk och efter 20 års arbete inställdes arbetet vid greve Bielkes stoll, som den kom att heta. Man hade då kommit knappt 300 meter.

Rasen inget konstigt

Så tillbaka till rasen som nämndes i inledningen. När man drev stollen de första åren höll man till under nuvarande Hagaberg, så nära markytan att väggarna fick muras och taket ibland var öppet. Inte så konstigt att marken rämnar ända in i våra dagar.

Arbetet med stollen återupptogs men man kan naturligtvis beskriva arbetet som ett enda stort misslyckande. Någon gruvbrytning kom inte till stånd. Det tog dessutom 85 år att fullborda stollen i stället för beräknade 15 år.

Greve Bielkes stoll kom dock till användning åtminstone i början av 1900-talet. Gustav Hedlèn skriver i boken ”Berättelser och sägner från Sala silvergruva” att stollen användes från tiden omkring 1900.

Salabor som passerade Nybersvägen i närheten av Jonsborg kunde då höra buller som verkade komma från underjorden. De kunde också få se hur det dök upp ”en fora bestående av en brun eller grå häst, försedd med en vid huvudet fästad lampa, dragande några små stenlastade vagnar och på den främste av dessa halvsittande på en låg körbock en gammal man. En i mannens hatt fastsittande tänd lampa vittnade liksom lampan vid hästens huvud om företagen underjordisk färd”.

Det var transporter av kalksten som bröts vid gruvans kalkbrott vid Aspenstorp, det så kallade Nybergsbrottet och pågick från 1900 till 1915.

Brottet blev sedermera en lockande lekplats för omkringboende barn. Många var de strapatser som utspelades här.

Brottet fylldes igen på 1970-talet och platsen är idag uppsamlingsplats för den bortforslade snön från centrala Sala.

Insänt av Jan-Erik Eriksson

Annons