Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Thailändarna skrattade ofta åt oss”

Fyra killar på ABB-gymnasiet i Sala tog chansen att göra utlandspraktik i två veckor. De kom till andra sidan jordklotet och har lärt sig mycket, inte minst att klara sig själva.

Annons

Redan i slutet av tvåan på teknikprogrammet hörde de talas om möjligheten att göra praktik utomlands.

– Först tänkte jag inte alls göra det. Jag var lite feg. Men så tänkte jag att jag måste ta tillvara den här chansen, säger Emil Andersson.

I början av november bar det av. Emil och hans kompis Anton Sjöström fick vara på ett bageri i staden Kamala på västra sidan av Phuket. Den platsen hade de fixat genom egna kontakter, bageriet ägdes av två svenskar.

– Visst fick vi baka en del, och märka upp varor i butiken som låg i anslutning till bageriet. Men det handlade också om produktionskunskap, hur man kan optimera verksamheten. Vi analyserade arbetssättet, och skrev en rapport, berättar Anton.

Var det som förväntat?

– Vi hade inga förväntningar, så jag vet inte, säger Emil. Ibland var det lite svårt att göra sig förstådd, även om de sju thailändarna som jobbade där pratade lite engelska. Det var oftast kroppsspråket som gällde.

Han ler retsamt:

– De skrattade ofta åt oss, Anton var inte så bra på att baka.

Anton flinar tillbaka, och berättar att de fick följa med vid vissa brödleveranser.

Var det bra praktikveckor?

Emil svarar att det både var givande och roligt.

– Bara det att komma iväg! Jag har aldrig varit på Arlanda flygplats utan någon vuxen förut. Som att hitta rätt gate till exempel. Och när vi kom fram kunde vi knappt hitta adressen, säger han och skrattar åt minnet.

Två dagar tidigare hade Benjamin Fischer och Christoffer Nilsson varit lika nervösa och möjligen lika förvirrade.

– Jag hade visserligen åkt själv till Italien tidigare, men allt kändes ändå helt nytt, säger Christoffer.

Han och Benjamin gjorde sin praktik som lärare på Svenska skolan, även det i Kamala.

– Jag var lärare i kemi, säger Benjamin.

– Och jag i fysik, förklarar Christoffer.

Att jobba med barn är den sistnämnde ganska van vid, då han varit judotränare.

– Jag har gått kurser i pedagogik, och visst kan det ha gjort lite nytta. Men oftast var det sunt förnuft som gällde.

– De flesta elever skötte sig väldigt bra, säger Benjamin.

– Det är väl som när man själv var liten, man var lugnare när det var en cool vikarie där, säger Christoffer.

Även om ingen av dem vill bli lärare i framtiden, är de överens om att det var två lärorika veckor.

– Det var riktigt roligt, säger Christoffer.

Benjamin nickar.

– Ja, det var en upplevelse.

Grabbarna bodde två och två, i lägenheter som låg ungefär två kilometer ifrån varandra. På kvällarna umgicks de förstås – nere på stranden, vid poolen hos Emil och Anton eller på någon restaurang i närheten.

En lördag åkte de till den större staden Phatong, några mil därifrån, och besökte bland annat partygatan Bangla Road.

Så mycket shopping blev det inte, utom för Benjamin som var tvungen att köpa en ny mobil eftersom hans gick sönder.

Naturligtvis kostar det en extra slant när praktiken är utomlands. Skolan stod för 4 500 kronor, och resten, runt 3 000 kronor, har betalats ur egen ficka.

– Men det är ju billigt när man väl är där nere. Man kan få en portion mat för åtta kronor, säger Benjamin.

Kyckling med olika tillbehör var den stora favoriten för alla, men ingen av dem har lagat egen thaimat sedan de kom hem.

– Jag var magsjuk de sista fyra dagarna, säger Anton med ett litet leende. Troligen hade jag ätit något olämpligt.

Solbrännan har nu falnat, och vardagen går i sitt stilla lunk igen. Med sig hem till kylan har de fyra klasskompisarna erfarenheter de har nytta av hela livet.

– Jag har lärt mig ansvar och att ta beslut, säger Christoffer, och Benjamin nickar instämmande.

– Att bli självständig. Det är ingen erfarenhet man kan köpa för pengar.

Anton var fascinerad över kulturkrocken på hela resan.

– Allt som är annorlunda mot hur vi har det. De nya erfarenheterna man har fått.

– Ja, det var häftigt att jobba med thailändarna. Vi var inte som turister, utan fick ta del av den thailändska kulturen på riktigt, säger Emil.

Eftersom vistelsen inföll i samband med höstlovet hade killarna möjlighet att vara kvar en vecka till.

– Det hade varit härligt, men det var inga plan hem som passade, säger Emil.

Ingen av dem hade varit i Thailand tidigare, men de är överens om att de vill åka tillbaka, även om det inte blir just nu.

– Man ska aldrig säga aldrig, säger Anton.