Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: ”Snickar-Pelle” vill kunna bo kvar hemma

Frågar du efter Erik Pettersson i Heby vet knappt någon vem det är. Men säger du Snickar-Pelle så pekar de mot huset på Idrottsvägen.

Annons
När solen tittar fram trivs Erik Pettersson allra bäst ute. Visst kan dagarna bli lite långa, men då han fortfarande kör bil känner han sig inte isolerad. Hustrun Astrid som bor på Tegelbacken hälsar han på flera gånger i veckan. I höst firar de 70-årig bröllopsdag.

Drömmen att bli snickare gick i uppfyllelse, och Erik har jobbat inom byggsvängen i hela sitt liv.

– När jag var liten fick de lov att gömma spikpaketen för mig, säger han och skrattar.

Nere i källaren har han fortfarande möjlighet att skapa mindre föremål i trä, något han började med när han blev pensionär.

– Man har skickat iväg en del till barnbarnen, säger han leende.

Erik föddes i Örsundsbro men kom till Heby som 16-åring och blev lärling på Törnbloms snickerifabrik. Där jobbade han fram till lumpen, som på grund av kriget blev omfattande.

– Jag stod vid finska gränsen och pratade med tyskarna, de var som vilka som helst. Aldrig att jag skulle kunna skjuta någon människa, säger han.

Intresset för skyttet vaknade dock, och ett antal älgar och övrigt vilt har fallit för hans bössa. Men det är på skyttebanan han trivts bäst. Från 1941 till år 2000 var han aktiv, närmare 60 år.

– Den här fick jag vid lag-SM i fältskjutning 1956, säger han stolt och håller upp en guldmedalj.

Men skyttet, liksom annat här i livet, är ett minne blott. Han saknar sina skyttekamrater och är glad över att fortfarande komma ut bland människor. Numera är det boule som är Eriks största intresse, vintertid blir det bingo.

– Att vara med i PRO har jag haft glädje av genom åren.

För tre år sedan flyttade hustrun Astrid till Tegelbacken, men tack vare att Erik kör bil hälsar han på henne titt som tätt. De träffades på dans i Folkets hus i Morgongåva.

– Oj vad hon kunde dansa, säger han och ler åt minnet.

I oktober firar de 70-årig bröllopsdag.

– Ja, tänk vad tiden går, säger han och sjunker eftertänksamt tillbaka mot köksstolens ryggstöd.

God hjälp i hushållet har han av dottern Agneta som fixar med mat, även om Erik gör det mesta på egen hand.

– Jag blir inte lika hungrig längre. Men köttbullar och bruna bönor gillar jag, och våfflor.

Snöskottningen klarade Erik själv tills för bara några år sedan, men nu är det svärsonen som ser till att det blir gångbart även på vintern.

– Det är han som sköter om gräsmattan och trädgården också.

Trots sina 95 år är Erik ändå vid god vigör, och humorn har han verkligen i behåll.

– Jag har haft tur. Jag har aldrig varit arbetslös och heller inte sjukskriven. Och två gånger om året går jag på hälsokontroll, så jag tänkte fortsätta på den vägen.