Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

40 års-minne:Hotellet fick ge sig

Det är i år 40 år sedan gamla stadshotellet vid Stora torget revs. Därmed sattes det punkt för en av de mest uppslitande debatterna – bland vanligt folk och politiker – som pågått i Sala.
Det gamla stadshotellet blev bara 85 år.

Annons
Bild: Bo Svärd

Handeln genomgick en omfattande strukturrationalisering på 1960-talet. Varuhusens tid kom.

EPA öppnade vid torget och inom Konsum var man ivrig att följa efter och kastade blickarna på en central tomt. Outlet var ett okänt begrepp.

Decembermötet i stadsfullmäktige 1963 blev ett av de stormigare på länge. Med 20 röster mot 14, vilket var en politisk uppspaltning mellan socialdemokrater och borgerliga, beslutades efter en tre timmar lång debatt om försäljning av hotellet med en tomt på 2 800 kvadratmeter, till Konsum Västmanland.

Beslutet innebar också att ett nytt stadshotell skulle uppföras på bakomliggande tomten mot Ringgatan.

En månad senare överklagade de borgerliga beslutet bland annat med den motiveringen, att staden avhände sig ett av sina bästa tomtområden till ett alltför lågt pris. Intresset för den gamla hotellbyggnadens kulturhistoriska värde väcktes också och riksantikvarien uppvaktades.

Från det hållet konstaterades att byggnaden ägde ett icke ringa arkitektur- och kulturhistoriskt värde.

1965 avslogs dock i regeringsrätten de besvär som anförts mot hotellförsäljningen och fullmäktigebeslutet i kraft av S-majoriteten ansågs vara tillkommet i laga ordning.

Rivningsplanerna kunde börja.

Statts idylliska sommarservering var även ett omhuldat objekt för kulturminnesvårdarna och direktör Gösta Colliander ville flytta sommarverandan i all dess tidstypiska snickarglädje till Åkra-trädgården invid Ekeby dammar, men drätselkammaren kom fram till att 260 000 kronor för en sådan flytt inte var ekonomiskt försvarligt.

Försök att rädda hotellbyggnaden till ett stadshus misslyckades även det. Kanske, om det förslaget vunnit, hade vid haft stadshuset i det gamla hotellet och hotellet i rådhuset.

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet rullade grävskoporna fram. Stadshotellet med dess genuina sommarträdgård revs. Sörjd och saknad av många.

Ingen har väl tidigare trott Sala om att ha några kulturella ambitioner. Därför förvånar inte rivningsbeslutet, kommenterade dåvarande intendenten på Sveriges Radio, Mats Rehnberg, belsutet.

Debatten kring gamla Statt blev en rikskändis. På hemmaplan pratade man om skandal.

Konsum, som köpte in fastigheten med hjälp av S, hade bråttom att komma igång med rivningsarbetet. Så här sa dåvarande konsumchefen Arne Jägmo:

¬¬ Vi vill städa bort byggnaden så fort som möjligt, för att undvika att hotellet tas i anspråk av icke önskvärda personer, vilket lätt händer med en tom byggnad.

Dåvarande källarmästare, Åke Parenius, såg fram mot ett nytt stadshotell. Så här sa han om det gamla hotellet:

- Det går inte att driva hotellet ekonomiskt.

Ivar Öhman, starkt S-märkt kommunalråd, var en av förkämparna att gamla Statt skulle bort, kommenterade bland annat:

- Vilken utredning som än görs så behövs inte det gamla stadshotellet.

Fjodor, den legendariska SA-journalisten skaldade:

Där bakom fanns en spegelsal, som Salaborna minns.

Där ordnades i regel bal för bröllopsmän och kvinna.

Nu gapar fönstren tomma, och huset verkar trött,

Ty romantikens blomma har vissnat ner och dött.

Försvunnen är en byggepok. Nu talar huset annat språk!

En vy från en förgången värld, har fångats av artisten Svärd.

Här skådar vi ett tegelskal, som inte längre finns.Jan-Erik Eriksson

Mer läsning

Annons