Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt år som utbytesstudent i Argentina

Annons
Min klass 8vo HCS 1. Bild: Privat.

Victoria Eidenvall, eller borde jag skriva Saenz de Tejada, som är min Argentinska familjs efternamn? Jag är en utbytesstudent med AFS i Argentina för året. Som alla utbytesstudenter så bor jag i en värdfamilj som i mitt fall består utav pappa Rafael, 51, mamma Viviana, 48, och syskonen Facundo, 13, och Valentina, 12. Rafael jobbar som polis och Viviana som en lärare för döva i grundskolan och gymnasiet, eller primaria och secundaria som det heter här. Det var en ganska stor förändring för mig som bara har en äldre syster, att komma till en familj med två yngre syskon. Men det har gått mer än bra, man vänjer sig fort och i själva verket tror jag att det hjälper dig mycket, att ha yngre syskon då de tycker att det är väldigt roligt att hjälpa dig med språket och lära dig prata. Och det gör det mycket roligare att lära sig!

El Mate – mer än bara en dryck

Häromdagen satt jag och pratade med min värdpappa och syster, och ämnet mate kom upp. El mate är likt teet, man dricker det med varmt vatten och yerba. Men anledningen är inte att dricka det, utan att man träffas och dricker det tillsammans. Argentinarna använder det som en ursäkt för att träffas och de gör det ofta. När jag pratade med dem så fick jag känslan av att el mate verkligen har en betydelse för dem, då de pratar nästan ömt om el mate. Det är något som förenar människor i alla åldrar här i Argentina.

Simning är en stor del av mitt liv och det har varit lätt för mig att träna, då det finns en pool i skolan där de låter mig träna nästan när jag vill. Jag har möjligheten att träna upp till 8 gånger i veckan, men jag tränar cirka fem gånger simning och två gånger basket, som jag också gör i skolan. På det sättet får jag lite annan typ av träning, samtidigt som jag fortsätter med simningen, vilket jag tror är bra eftersom man får lite andra typer av muskler i olika sporter, men som jag kan ha användning för när jag simmar. Jag är väldigt glad över att skolan har hjälpt till med att ge mig alla möjligheter som jag fått för att kunna träna och förbättra mig, även om jag är på andra sidan jordklotet. Vill gärna hälsa simmarna och tränarna i Sala SS som jag saknar otroligt mycket, men som även hjälper mig så mycket de kan! Tack, och hoppas att ni har det lika bra hemma som jag har här.

Det som jag tycker är det bästa med detta utbytes år och även Argentina, är alla nya vänner man får. Alla är väldigt öppna och accepterande. Första dagen i skolan här så gick jag med min värdmamma, men sedan när jag skulle gå till min blivande klass så blev jag otroligt nervös, tänk om de inte skulle tycka om mig? Tänk om jag inte hittar några vänner? Jag hade inte behövt oroa mig. När jag kommit in i klassrummet och satt mig ner, är det en fråga om sekunder innan hela klassen var runt mig och började fråga en massa frågor, även om jag knappt förstod vad de sa. Strax efter ringde de ut för rast och de visade mig runt i skolan och pratade en massa, även om jag inte förstod vad de sa.

Att få ett nytt liv trodde jag skulle vara väldigt konstigt och annorlunda. Och självklart så var det så i början, men efter ett tag så händer precis samma saker som hemma. Man har vänner i olika grupper och genom mina sju månader här, har jag börjat umgås med andra människor än från början. Jag ser det som om jag har två liv, ett här, och ett i Sverige, och även om de är helt olika så är det ändå mycket som är sig likt och det tror jag beror på mig själv. Det spelar ingen roll vart jag är i världen jag kommer alltid att vara mig själv, och jag tar med mig mina upplevelser och egenskaper, och delar med mig av det här i Argentina precis som i Sverige.

Att vara långt borta från Sverige under en så lång tid som ett år, kan jag fortfarande inte svara på hur det är, eftersom jag har 4 månader kvar, men hittills så har tiden flugit fram för det mesta. Innan jag åkte tror jag inte riktigt att jag faktiskt förstod vad jag gett mig in på, men jag tror att det var bra, annars blir man nog lätt skrämd. Det har gått bra att vara utan sin familj under en lång tid. Självklart så pratar jag med min familj och mina vänner hemifrån Sverige, men det blir aldrig samma sak. För det mesta går det fint men det händer att jag får hemlängtan ibland, men oftast har jag mycket att göra och är ute och har kul med mina vänner, så jag tänker inte så mycket på Sverige.

Jag sitter nu inne i klassrummet och skriver, för att vara i en miljö där jag hela tiden hör och ser vad som pågår runt omkring mig. Det är ljudnivån som skiljer sig mest. Eleverna kan vid tillfällen sitta och skrika medan läraren pratar, de har ingen som helst respekt, även om läraren ber dem att vara tysta.

Insänt av Victoria Eidenvall

Även om skolorna inte är i det bästa skicket så är eleverna väldigt vänliga och det är lätt att prata med folk, även om man inte känner de. Det är lätt att få nya vänner och alla välkomnar dig med öppna armar, vart du än går och vart du än kommer ifrån. Argentina är ett underbart land som du bör besöka!

Från min födelsedag. Bild: Privat.
Min argentinska familj och farmor. Bild: Privat.
Guillermina Reynoso en vän från skolan . Bild: Privat.
Vid poolen. Bild: Privat.
Vänner från skolan Gaston Di Marco och Exequiel Trinidad vid min sida. Bild: Privat.

Mer läsning

Annons