Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så roade man sig förr

Annons
Bild: Bo Svärd.

Dansen har under alla år attraherad människan. Idag finns två dansställen i Sala, Statt och Folkets park.

Men för över hundra år sedan var det nykterhetsrörelsen som byggde dansbanor och anordnade fester.

Nykterhetsorganisationerna satsade medvetet på amatörteatern och dans som ett sätt att väcka ungdomens intresse för deras sak. Man spelade i olika lokaler i staden, mestadels i nykterhetsordnarnas samlingslokaler, bland annat i Stora Bio vid Bråstagatan, det som sedan blev Sagabiografen, och senare i Teaterbio. Men också vid Ökebron där en festplats byggdes. Från och med 1919 tog Folkets park över.

Ökebrons festplats tillkom på samma sätt som de övriga utomhusbanorna. Alltså genom idogt frivilligt arbete och med offrande av både nattsömn och den lilla fritid som stod en vanlig arbetare till buds.

Det gällde att utnyttja alla förbindelser för att försöka komma över några bräder där, lite spik där och till sist stod banan färdig att tas i bruk. En som var med på den här tiden var den legendariske Salaprofilen Anders Sjöberg. Han mindes vid ett tillfälle:

- Ökebrons dansbanan hade verkligen ett synnerligen gott rykte. Många ville aldrig gå och dansa på något annat ställe. Det var alltid fullt med folk.

Publiken var självklart inte kräsen som nu för tiden, men vissa krav hade man. Det skulle finnas tillgång till kaffeservering, tombola och utescen.

Anders Sjöberg var ofta gäst på scenen och han mindes:

- Polisen behövde aldrig ingripa en enda gång.

Superiet var också känt för att vara mindre vid Ökebron än på andra festplatser.

Speltävlingar var inte ovanliga, och vid Ökebron upplevde i början av 1900-talet den unge dragspelaren Carl Carlsson från Jularbo sina första stora succèer. Han blev sedermera rikskändis som Calle Jularbo.

Ett populärt utflyktsmål, medan regementet ännu fanns kvar, var Salbohed. Särskilt gärna firade man midsommar där. De flesta fick väl gå, och de som kunde fick åka i lövad skrinda för att delta i friluftsgudstjänst, lekar, allmän folkfest och inte minst dans mot kvällen. Festdeltagarna uppgick till flera tusen.

Dansa kunde man också göra på Solelid, festplatsen som IOGT öppnade vid Nybygget 1911, och vid Leopold Sörlings dansbana uppe i Bråsta backe Vintertid samlades ungdomarna i en lokal ute vid Hyttan.

En blandning av idrott och nöjesliv erbjöd Vinteridrottsklubben, WIK, som bildades 1892. Trots att den blev kortlivad, hann den samla ett stort antal människor till vinterfritidsnöjen med skridskobanan på Ekeby damm som centrum.

Klubbens slädpartier från Stora torget med efterföljande bal på Stadshotellet var uppskattade.

Av gammalt anordnades präktiga kalas, och eftersom de flesta Salabor var släkt med varandra blev dessa kala ofta stora släktmöten. Före järnvägens tillkomst vara Salaborna hänvisade till sig själva, när det gällde förströelser. Järnvägen öppnade nya möjligheter även för de bredare folklagren att nå andra orter för att roa sig och skapa nya förbindelser.

Mer läsning

Annons