Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Salas skojarhövdinggjorde bot med urnor

Annons
Bild: Bo Svärd.

Under 1800-talet hedrades staden med ett antal så kallade skojare. De bodde i Salas västra stadsdel och kvarteret fick namnet Skojarkvarteret.

De hade en hövding vid namn Korsgård, en hästbytare av norsk härkomst. Och fräck.

Att skojarna, som de allmän kallades under denna tid, slog sig ned i lilla staden Sala, tror man beror på stadens berömda marknader som lockade äventyrare av alla sorter.

Flera av dessa skojare var gårdsägare och ansågs sköta den till gården hörande bergsmansjorden på ett förträffligt sätt.

Den manliga delen av skojarna var för det mesta på resande fot runt om i riket, men vid Salas vinter- och höstmarknader dök de naturligtvis upp i staden och tog livligt del i kommersen på torget.

Företrädesvis var de experter på hästbyten.

Muntra kalas

Vid dessa tillfällen förde skojarna ett muntert liv och de västra kvarteren levde upp ordentligt några veckor om året. Deras bullrande och rika kalas var vittbekanta och ett givet samtalsämne.

Det märkliga var att stadens ordningsmakt aldrig verkade ha några svårigheter att komma till rätta med dem.

Men man antog bland folk att en överenskommelse hade träffats dem emellan om att de här hemma skulle uppträda så korrekt man kunde begära.

Pinsamt

Hövdingen, som han kallades, över dessa resande handelsmän hette alltså Korsgård. En märklig man.

Det berättas att han en gång bjöd hem en av stadens borgare och att denne under besöket råkade knuffa en trymå (gammal väggspegel) i golvet.

Korsgård stämde borgaren och menade att denne förfarit vårdslöst och att han skulle ersätta den sönderslagna praktpjäsen.

Men gästen lät sig inte förskräckas utan yrkade på att en undersökning skulle göras, vilket också beviljades.

Undersökningen gav vid handen att trymån hade gillrats upp på ett sådant sätt att den slog i golvet då man satte sig i en viss stol – den stol som borgaren hade visats till.

Eller som det står i de gamla handlingarna: ”gästen hade naturligen persvaderats att sätta sig just på denna stol”.

Den för Korsgård så pinsamma undersökningen avslöjade också att trymån hade varit värdelös redan innan den krossades mot golvet.

Skänkte urnor

Hövding Korsgård verkade dock ha fått dåligt samvete då han nalkades sina dagars slut och skänkte några prydnadssaker till kyrkan, bland annat järnurnorna som ännu i denna dag pryder ingången till Kristina kyrka.

För att vara säker på att få något på kreditsidan vid den stora domedagsuppgörelsen instiftade han dessutom en fond, som ställdes under fattigvårdsstyrelsen.

De så kallade skojarna försvann helt från Sala efter den stora branden 1880. Hela deras kvarter jämnades med marken vid branden.

Kvar finns endast de gåvor som Korsgård skänkte.

Jan-Erik Eriksson

Mer läsning

Annons