Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av Michael Byström

Anmäl text- och faktafel

Annons
Michael ”Micke” Byström, tredje från vänster uppträdde med sitt band Force i Salaparken den 30 januari 1987. Richard Fernström står längs till höger.

Min fina vän och musikerkollega Michael Byström har gått ur tiden på tok för tidigt. Jag minns honom med mycket glädje och massor av kreativitet.

Kom ihåg första gången vi träffades nere vid lekparken på Kungsängen, jag som nyss flyttat till Sveagatan och pratade om att bilda ett band med hans kusin Peter, alla var där Håkan, Robban, Mange, Robert, Fia, Jessica, syskonen Karlberg, Marcus, Camilla, Patrik och Peter Eriksson, Pelle och Kristin. Michael kom cyklandes med gitarren i högsta hugg.

Efter en tids letande efter övriga bandmedlemmar så bildade vi Force tillsammans med Peter på bass, Anders Johansson på gitarr och jag på trummor men vi letade fortfarande efter en sångare. Vi repade på lagret på din mammas klädbutik nere på stan bland en massa damkläder (som fick funka som scenkläder). Efter ha spelat en del Iron Maiden, Accept, Keel låtar så hittade vi en sångare vi lät gå med i bandet, Per Johansson.

Vi spelade ihop många år och hade mycket roligt tillsammans i replokalen vid Nybo, men efter att vi slutade gymnasiet och några flyttade från stan så var det bara vi två kvar, vi gjorde några låtar tillsammans som Peter Winterqvist (Kronberg) sjöng på och drömmen var vid liv att få spela in en skiva så småningom. Vi spelade ihop och vi jobbade ihop på studieförbundet Medborgarskolan som på somrarna arrenderade Tärnabadet i Kumla. Där föddes våran idé om att börja sända närradio som tillslut blev verklighet då chefen Lasse Lihammar gav oss tummen upp för att till en början ha ett 30 minuters program. Efter några gånger så fick vi blodad tand och började sända Radio Kaos som vi sände från Gysingegården

Sen blev det smärtsamt för mig, Michael planerade en flytt till USA och Los Angeles där han skulle förverkliga sina drömmar om att bli bättre än Yngwie Malmsteen på gitarr. Vi fortsatte hålla kontakten via telefonen ganska ofta och jag höll vårt radioprogram flytande med andra bisittare. Månaderna gick och på skolan gick allt som det skulle, han hade många gitarrgudar som lärare. Trivseln på Music Institue var ett faktum.

Skolan fortsatte med olika utbildningar och utmaningar för Michael men vi höll fortfarande kontakten. Som bevis på hans kreativitet och musikalitet fick jag ett kassettband på posten, med låtar av honom.

Efter hemkomsten till Sverige och hemstaden Sala så fanns det ju ingen tvekan om att träffas och ses så ofta vi kunde och prata om allt gammalt och hans visioner för framtiden. Ett företag startades och ett långvarigt samarbete med Linkan Reklambyrå inleddes med många goda resultat.

Vår vänskap betydde mycket för mig då vi kunde prata om allt och vid vilken tidpunkt som helst.

Vila i frid min käre kompis.

Din vän Rickard Fernström

Mer läsning

Annons