Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hon ville inte ha vård"

Annons

Vad som hände efter min insändare (24/12) om demensvård. Hurra, hurra! Min demenssjuka 88-åriga mamma ska tydligen äntligen få ett annat boende i stället för att bo ensam i lägenhet.

Men hon har fått betala ett högt pris: hjärnblödning, revbensfrakturer, ihoptryckta ryggkotor, stort blåmärke på höger knä, lila blåmärke i pannan, vänster öga blålila och så gott som helt igensvullet, halva höger öga blålila, kräkningar och enorma smärtor, framförallt i bröstkorgen.

Min mamma hittades på golvet i sin lägenhet av hemtjänsten härom dagen. Jag vet inte exakta omständigheter eftersom ingen av dem hört av sig till mig.

Jag blev i stället uppringd av en distriktssköterska som tydligen hemtjänstpersonalen vänt sig till för rådgivning. Sköterskan berättade att mamma klagade över bröstsmärtor, men ville inte åka till något sjukhus. Allt skulle nog bli bra bara hon fick vila, tyckte hon.

Jag fick beskedet att hemtjänstpersonalen hade gett henne lite att äta och stoppat om henne i sängen. Mamma ville bara vila. Hemtjänstpersonalen lämnar henne ensam!

Det lät ju inte så allvarligt, så jag lät mamma vila ett tag innan jag åkte dit. När jag kom till henne (dörren var olåst) fick jag en chock!

När hon försökte prata sluddrade hon. På hennes natttygsbord stod ett glas yoghurt och en ostsmörgås! Av hennes utseende att döma kunde jag, som inte har någon som helst sjukvårdsutbildning, se att huvudet fått sig en rejäl smäll och färgen på blåmärkena visade att skadan inte skett helt nyligen.

Trots så tydliga tecken på skallskada har personalen försökt få henne att ät och dricka, vilket ju är helt fel. Tack och lov var hon helt oförmögen att röra sig och än mindre sugen på någon mat.

Det blev ambulansfärd till Västerås, där hennes skador konstaterades och där hon nu ligger med dropp och syrgas för vidare observation ett bra tag framöver.

Vid samtal med hemtjänstens enhetschef har jag fått beskedet att hemtjänsten inte kunde kalla på ambulans eftersom mamma emotsatte sig det.

Det är det svar jag alltid fått när jag försökt att få en bättre omvårdnad för mamma: ”Din mamma vill ju inte!” Hur kan de låta en demenssjuk människa få avgöra?

Jag fick för exakt en vecka sedan besked om att jag blivit god man för min mamma. Med alla blanketter och intyg som skulle skickas in tog det två månader. Jag började söka hennes handläggare och den här gången fick jag tag på honom på tredje dagen.

Enligt honom låter det nu som att mamma ska slippa bo ensam. Jag kan bara hoppas att inte skadorna av den här händelsen försämrat hennes möjligheter till att hon får ett bra liv de sista åren.

Jag är starkt kritisk till den byråkratiska demensvården och till hemtjänstens agerande vid akutsituationer. Jag anser att reglerna och arbetsrutinerna behöver ändras!

Förtvivlad dotter, Sala

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons