Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bilmekanikern som blev pizzabagare

Munasib Aliyev har flyttat runt i Sverige för att ta olika ströjobb.
Nu har han landat i Morgongåva och vill gärna stanna kvar.

Annons

Ett tag jobbade han 300 timmar i månaden som servitör och i en bar. Nu är arbetstiderna lite mer drägliga, på Morgongåva Café och grill.

Det är tidig förmiddag, och lugnet råder vid Karlssons butik i Morgongåva. Det märks även på kaféet innanför dörrarna. För tillfället sitter endast två personer och

fikar vid ett bord, medan ägaren Munasib Aliyev plockar lite runt kassan.

Det har hunnit gå åtta år sedan han flyttade från Azerbadjan tillsammans med hustrun Tunzala. Första svenska adressen skrevs i Bräcke, och efter det väntade många flyttar och jobb, främst i norr.

– Allra först försörjde jag mig som bilmekaniker. Jag är självlärd efter att ha hjälpt pappa sen jag var liten. När jag var 17 år kunde jag fixa motorer.

Men kan man inte språket är det svårt att vara bilmekaniker. Pizza däremot kan man baka ändå märkte han. På jobbet som diskare i Sveg fick Munasib möjligheten att lära sig baka pizza.

– Visst fastnade många, och det blev hål i mitten i början, men jag lärde mig snabbt. Vill man jobba så finns det jobb.

På Gimo herrgård var han servitör och arbetade i baren, och där blev det långa pass.

– Upp till 300 timmar i månaden. Då kunde jag börja sex på morgonen och låsa stället vid tvåtiden på natten.

Hur orkade du det?

Munasib skrattar.

– Tja, det frågade resten av personalen också.

Då makarna ett tag var papperslösa var tillvaron oviss. Inte minst då Tunzala behövde opereras på grund av två utomkvedshavandeskap.

– Vi fick betala 30 000 kronor ur egen ficka andra gången. Den första stod migrationsverket för.

2006 gick de skilda vägar. Under en period träffade Munasib en svensk kvinna och fick dottern Arzo, som nu är fyra år. Men förhållandet tog slut och Tunzala och Munasib fann varandra igen.

– Nu är vi bara sambos. Vi kommer säkert att gifta oss igen men det är inte viktigt, säger Munasib och ler.

Arzo är hos sin pappa varannan helg, och Tunzala har tagit henne till sig som sin egen. Om de ska få några gemensamma barn återstår att se. Kommande vecka har de tid hos en läkare för att se möjligheterna kring konstgjord befruktning.

Inte heller här känner Munasib någon panik.

– Det visar sig om det blir något,

säger han leende.

Så länge njuter han av samvaron med dottern. Han pekar mot ett hörn där Arzos lilla cykel står parkerad.

– Allt jag gör gör jag för henne. Hon är så duktig, inte alls blyg. ”Var är Sivert, Lasse och Göran?” brukar hon säga när stammisarna inte är här, berättar Munasib och skrattar.

Carola Blank

Mer läsning

Annons