Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dubbla krav för äldre mammor

Vi skaffar barn allt senare i livet och plötsligt ska dagens föräldrar ta hand om både små barn och sina egna, åldrade föräldrar. Familjelivs parterapeut reder ut hur du klarar dilemmat med dubbla krav.

Annons

–Hur jag än vänder mig så har jag rumpan bak. Ibland känns allt bara övermäktigt, säger Camilla, 42 år.

Hon är mamma till Oskar, 6 år, Tilda, 4 år och Eskil, 8 månader. Förutom att ta hand om sina två små barn och sin bebis, så lägger hon och maken mycket tid hos Camillas mamma, som har kronisk värk i kroppen. Mamman bor i ett litet hus på landet och behöver hjälp med att ta hand om trädgården och huset någon gång i veckan, så här års oftare.

Camillas pappa dog när hon var 13 år och hennes syster bor med sin familj 40 mil bort, men hon kommer och hälsar på och avlastar ett par veckor varje sommar.

Camilla berättar att hon står sin mamma väldigt nära och att det är en självklarhet att hjälpa till. Samtidigt så känner hon att hon inte riktigt räcker till, framför allt gentemot barnen.

–Jag önskar att jag hade tid att involvera barnen i matlagningen eller sitta på deras rum och pussla tillsammans. Men den tiden finns aldrig. De har jättemånga fina spel och jag får så otroligt dåligt samvete av att se dem bara ligga där och inte spelas, säger hon allvarsamt.

Camilla känner också att hon skulle vilja ha mer tid hemma, till att bjuda hem barnens kompisar att leka, laga ordentliga middagar, hinna med sin egen trädgård. Att ha tid för alla sina barn, sin kärleksrelation – och sig själv - utan att stressa iväg till nästa aktivitet.

Hon har höga krav på sig själv och kan inte bara lättvindigt gilla läget. Nej, hon vill vara en engagerad mamma som samtidigt inte knorrar när behöver åka och hjälpa sin mamma efter en vaknatt. Oftast är det de två äldsta barnen som får stå tillbaka när Camilla inte orkar.

När hon fick sitt första barn kände sig Camilla fortfarande ganska ung och redo efter att ha utbildat sig och dessutom skaffat sig en bra karriär. Hon hade egentligen velat bli mamma före 30 år, men hennes långa relation tog slut och inte förrän hon var 34 år träffade hon sin man Claes. Tillsammans så levde de ett aktivt liv, tränade mycket och hade ett stort socialt umgänge. När äldsta sonen föddes bodde de kvar i sin hyresrätt och både Claes och Camilla kände att de hade tid för både sig själva och familjen. De tvekade inte att skaffa ett barn till ganska tätt. I början på den andra graviditeten så köpte familjen hus och strax därefter blev Camillas mamma sämre.

–Jag hade hört talas om att det kan vara tufft att få barn nummer två, men för oss blev det maxat. Från att ha levt ett ganska bekvämt liv, så hade vi hand om två småbarn, ett hus – och min mamma. Livet förändrades så snabbt, minns Camilla.

–Och sen kom Eskil. Kanske inte helt planerad, men väldigt välkommen, Som tur var så är det inte så stor skillnad på att ha två eller tre barn. Men vi får se hur det blir sen när jag börjar jobba igen, säger hon med ett skratt.

Tommy Waad är psykoterapeut på Parterapiinstitutet i Lund och svarar på frågor på sajten Familjeliv.se. Han känner igen dilemmat där småbarnsföräldrar förväntas hjälpa sina egna åldrade föräldrar och ofta har de hus som behöver skötas.

Han berättar att det inte finns någon enkel lösning på problemet. Därför gäller det att lugnt och sakligt prata om situationen och säga som det är, att du inte har möjlighet att hjälpa till så mycket som skulle behövas.

–Då kanske din förälder skjuter en neurotisk pil och säger ”Men hur ska jag klara mig då”? Men det behöver inte du ha svar på. Då får man fundera på att sälja huset eller köpa in tjänster, för föräldern kan inte kräva att vuxna barn med egen familj ska hjälpa till, säger Tommy Waad.

Men de flesta vill ju ändå hjälpa sina föräldrar så gott de kan. Finns det ett fungerande samspel så löser det sig ofta själv. Det är när du ställer upp för dina föräldrar, utan att det blir en för stor belastning för dig själv, som det blir bra. Om man känner att det börjar tära på en, så har det blivit för mycket. Det finns de som är fast i sina föräldrar och begränsar sitt eget liv. Det är inte meningen, anser Tommy Waad, utan anser att det är viktigt att tala ut tidigt. Prata med din förälder och förklara vad som inte fungerar.

–Hjälper man till för att slippa skuldkänslor, så gör man det inte av rätt anledning, säger han.

Ofta är man fast i sina egna krav och förväntningar. När du förklarar för din förälder hur du känner så visar det sig kanske – tvärtemot vad du trodde – att han eller hon förstår precis och inte har några synpunkter alls på att du inte alltid kan ställa upp.

Om du istället undviker att prata, så finns en risk att du till slut blir irriterad och börjar markera, förklarar Tommy Waad. Det är inte rättvist, för då förstår inte föräldern vad den har gjort för fel. Försök också att få lite tid för dig själv, till att gå och träna eller träffa en väninna. Det ger energi.

Du kan även ta hjälp av dina barn. Låt dem hålla sin mormor sällskap, så får de värdefull tid tillsammans. Det brukar uppskattas och du får möjlighet att hinna med annat.

–Det är jobbigt för mamma också att vara beroende av oss. Jag vet att hon är ledsen för det och försöker att inte ställa några krav på oss. Jag vill ställa upp, men viktigast av allt är att vara en bra mamma till mina barn, säger Camilla.

Vad gäller barnen, så kan du vila i tanken att de sällan tar stryk av att en förälder har fullt upp, menar Tommy Waad.

–Barn måste ha tillgång till sina föräldrar, men de behöver inte få hundra procents uppmärksamhet för att vara nöjda. Barn tycker om att göra saker tillsammans med sina föräldrar. Det finns de som väntar med disken tills barnen har lagt sig, men det tycker jag är helt förkastligt, för då finns det ingen tid eller ork kvar till dig själv och parrelationen sen. Se till att få undan saker innan läggdags och gör det tillsammans med barnen. Det vinner alla på, tipsar Tommy Waad.

När stressen och kraven bli stora, så är det ofta just parrelationen som får stå tillbaka. Därför är det så viktigt att hitta balans i tillvaron, så att även kärleken får ta plats.

–Bli duktig på att utnyttja de små tillfällena, visa kärlek och omtanke och planera in tid med din partner. Tappa inte parrelationen, för då är ni körda. Vill ni hjälpa era föräldrar, så gör det till ett gemensamt projekt, annars kommer ni att bli oerhört trötta och inte orka, avslutar Tommy Waad.

Medelåldern för förstföderskor ökar

Enligt Statistiska Centralbyrån har medelåldern för förstföderskor ökat stadigt genom åren. På 1970-talet var den genomsnittliga förstagångsmamman 24 år. Idag är hon 29 år. Kvinnor i åldern 30-34 år är de som föder flest barn i Sverige idag. Antalet kvinnor över 40 år som föder barn har ökat med 25 procent sedan 1990.

Källa: SCB, Svenska Dagbladet.

Mer läsning

Annons