Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

In på bara skinnet och själen

Klockan är sju och distriktssköterskan Solveig Nordström hämtar tjänstebilen på Sala närsjukhus. Hon ansvarar för Möklinta med omnejd.

Annons

Vägen är hal och smal, men vi tar oss till huset i Broddbo där en 89-årig dam väntar i sin säng.

Hon ska ha insulinspruta men först ett stort glas mjölk och lite prat.

– Vi brukar alltid prata katter, säger Solveig och Maj nickar instämmande.

Nästa stopp blir hos Einar Säfström som ska få dagens medicin. Han har lite annat på hjärtat också och Solveig lyssnar intensivt.

– Hon är bra, henne kan man lita på, säger han.

Nu är klockan nästan åtta och det bär iväg till distriktssköterskemottagningen mitt emot affären.

– Jag har telefontid mellan åtta och nio.

Solveig hinner knappt in förrän telefonen ringer. Det handlar om allt; tidbokning, provsvar som ska skickas över till den ansvariga läkaren i Sala, vax i öronen, magont och hjälpmedel. Hon får också många samtal från människor som är ensamma och deppiga. Även många unga.

Ett nytt samtal.

– Jag beställer blöjorna ni ville ha. Ok, tvättbara lakan och nätbyxor. Går det bra att vi ställer det utanför dörren?

Efter telefontimmen ska allt som kommit fram i samtalet föras in i den digitala journalen.

– Nu ska jag byta om för mottagningen börjar klockan 9 prick, säger Solveig och försvinner in i ett rum.

Dagens första patient kommer. Det är Tony Nyman som ska ta blodtrycket som han har haft krångel med.

– Lägg dig på britsen där och vila, så kommer jag sen.

Läs hela artikeln i onsdagens SA!

Mer läsning

Annons