Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ålafänge i Sala

Annons
Bild: Bo Svärd.

Ål.

Denna fisk för tankarna till Sargassohavet, eller till restaurangernas menyer över dagens a´la carte.

Eller tänker man på ålafänge, denna för en salabo exotiska tilldragelse, som på sin höjd skåningar och blekingebor får uppleva.

Men det är faktiskt inte så länge sedan man kunde gå på ålafänge i Sala. Den var ganska vanlig i de här trakterna på 20-talet, och kunde fångas i Långforsen ända in på 50-talet.

Men nu är den alltså utdöd i Salas vattensystem.

I början av 80-talet pratade jag med salaprofilen och storfiskaren Hjalmar Andersson, som då var vice ordförande i Salas Fiskevårdsförening.

Han berättade att han varit med och fångat denna delikatess med hjälp av långrev och ryssja i Långforsen.

Den fanns i nämnda sjö och i ån mellan Långforsen och Mellandammen. Den sökte sig också upp till gruvan genom Bergmästarån, berättade Hjalmar.

Ett monster

Sann är också den fiskehistoria om salaborna som på stamkrok i Långforsen fångade en bamsing på fem kilo.

Ålen var en hel meter lång och när männen krokade av fisken försökte den omedelbart slingra sig tillbaka till vaken. En av männen försökte stoppa monstret, men den var för stark.

Slutligen fick man stopp på ålen genom att tre man ställde sig på den medan man slog ihjäl den.

Männen stegade sedan ner till stadshotellet med sitt byte för att sälja den. Den var dock för stor för att man skulle veta vad man skulle göra med den.

Slutet på denna sanna historia om jätteålen blev att den ändå hamnade på menyn vid Sala stadshotell, men inte som delikatess – utan som fiskbullar!

Drygade ut matkontot

Många var de salabor som under krisåren på 20- och 30-talen drygade ut sitt matkonto med ål. Ål är ju inte bara en delikatess, utan köttet var på den tiden populärt också på grund av den rika fetthalten.

Hjalmar Andersson berättade också att i början på 1900-talet ställde ålen till med många bekymmer för personalen vid gruvan.

Den är ju en mörkerfisk och den trivdes i rörledningarna nere i gruvan. Det här gjorde att det av och till blev så tjockt med ål att det blev stopp i turbinerna.

Men vart tog då ålen vägen? Varför går det då inte längre att gå på ålafänge i Sala?

Hjalmar förklarade:

- Ja, den här fisken är ju en vandrare. Den kom troligen från Mälaren upp genom Sagån och Svartån in i våra vatten i Sala. Men nu har det byggts så många hinder i vägen, bland annat dammluckor, vilket troligen satt stopp för dess framfart.

Insänt av Jan-Erik Eriksson

Den stam som fanns i våra vatten dog snart ut. Den förökar ju sig bara i Sargassohavet – på andra sidan jordklotet.

Mer läsning

Annons