Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lurade köpmän – reste till USA

Många var de, fattiga och eländiga, som på 1800-talet sökte lyckan i Nordamerika. Men i varje fall en av floden av människor kom dit med en ansenlig summa pengar. Han kallades för Salaprinsen och hade lurat Salas köpmän på pengar.

Annons
Bild: Bo Svärd.

På 1860-talet använde Salas köpmän en listig idè för att göra sina inköp billigare. Ett system som gick ut på att en av dem utrustades med en inköpslista och pengar, och med det i väskan reste till Stockholm för att ordna med inköpen.

Varupartierna blev större på det viset, och man kunde få bättre priser.

Men år 1869 föll hela systemet samman med ett brak: istället för att sköta inköpen försvann den utsedde inköparen till fjärran länder.

Mannen som det året utsågs till att sköta Stockholmsinköpen var Albert Djulstedt, kallad Salaprinsen. En mycket lämplig man att sköta inköpen tyckte Salaköpmännen, med ett världsvant sätt, ett distinkt yttre – och inte minst utrustad med en rapp tunga.

Valet var dock inte så lyckat. Den ende som kom att tjäna på det hela var Salaprinsen själv.

Han fullgjorde sitt uppdrag genom att fara till USA.

Konkurs

Med så mycket av sina kontanta tillgångar försvunna, kom köpmännen i stora svårigheter. Enligt hävderna så stora att 19 av dem måste gå i konkurs – vilket skulle innebära alla utom en . . .

I dåtidens tidningsspalter föranledde den stora kraschen bara följande korta och kärva meddelande, i Sala Tidning:

”Sistlidne torsdag blef, på borgenärers yrkande, Handelsbolaget C och A Djulstedt af härvarande rådhusrätt i konkurstillstånd försatt. Ene bolagsmannen i nämnda firma, Albert Djulstedt, har från orten avvikit och troligen för alltid lämnat fäderneslandet”.

Sparbank i gungning

Den försvunna kassan innebar också att Sala stads sparbank kom i gungning.

De flesta av de stupade affärsmännen hade nämligen lån i banken, men eftersom de gått i konkurs var alltså förluster att vänta för banken – inga pengar fanns för återbetalning av lånen. Men när röken skingrats inskränkte sig förlusten för bankens del till 4 795 kronor.

Summan låter inte så stor med dagens mått mätt. Men på den tiden räckte den summan till exempel till att köpa 6,5 ton fläsk.

Oklarhet

En viss oklarhet finns för övrigt i källorna om vad som egentligen hände när så många av Salas köpmän gick omkull, något som hade stor betydelse för affärslivet en lång följd av år.

En annan version finns nämligen, enligt vilken Albert Djulstedt hade lurat till sig pengar genom att lyfta pengar på växlar, dragna på hans tömda kreditiv hos en Stockholmsbank.

För de växlarna skulle sedan ett antal personer stå ansvariga: de utgjorde ihop med Salaprinsen ett brännvinsförsäljningsbolag.

Insänt av Jan-Erik Eriksson

Hur det hela än gick till – händelsen orsakade stort rabalder, och dyker upp i många skrifter från den tiden.

Mer läsning

Annons